Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman föddes den 14 februari år 1740 i Maria församling i Stockholm.

Hans föräldrar var Johan Arndt Bellman och Catharina Hermonia. Carl Michael Bellman var deras förstfödda barnet, hans mamma födde honom fjorton syskon.

När Bellman var 14 år blev han sjuk, han fick hög feber så att han yrade och pratade allt på vers.
Då upptäcks Bellmans poetiska talang.

Bellman blev provanställd vid riksbanken när han var 17 år. Några år senare fick han godkänd i matematik och bokföring och anställdes som extraordinarie utan lön.

Bellman levde i flera år på kredit och att låna pengar. Till slut blev han tvungen att fly sina utlånare till Norge.

Bellman träffade sin blivande fru Lovisa Grönlund sommaren 1777 och gifte sig i december samma år.

Fyra år senare fick Bellman sitt första barn Gustaf. Deras andra son Elis föddes 1785 och deras tredje son föddes 1787 som hette Carl. Adolf var Bellmans sista son som föddes i oktober 1790.

Fredmans epistlar består av 82 visor om Stockholms olika miljöer. Ordet epistlar kommer ursprunglingen från Bellmans ide att skapa ett komisk matstycke till pauli brev.

Bellman sin beskyddare när Gustav den III sköts ihjäl 1792.

Familjen blev tvungen att flytta många gånger för att få billigare hyra. Familjen flyttar till en fastighet i hörnet av lilla Munken läders gatan som blev deras sista flytt.
Året var 1794.

Bellman dör i lungnsot 1795-02-11, på natten han är begravd på Klara kyrkogård utan sten.
En fattig familj lämnar Bellman efter sig.

En spännande och lärorik resa (eller inte)

Det började i september och året var 2007. Min familj pratade om att åka utomlands, till ett varmt land och åka flygplan. Det diskuterades fram och tillbaka, allt från Kreta till Kroatien till Spanien. Tillslut så valde vi att åka till Teneriffa, en av öarna i Kanarieöarna. Detta skulle bli min första resa med flygplan.

Så 1 vecka innan jag skulle få jullov så for vi iväg, iväg mot värmen!
Jag kommer ihåg att jag ”retade” mina vänner för att jag skulle iväg till ett varmt ställe samtidigt som de fick vara i kalla dystra Sverige och att jag dessutom skulle missa sista veckan i skolan innan jullovet började.

Jag var jättespänd och packade hur mycket kläder och saker som helst som jag skulle ha med mig. Så morgonen vi skulle åka så gick jag upp vid kl. 05.30 för vårt plan skulle lyfta kl. 08.30 från flygplatsen Arlanda.

När vi väl var på flygplatsen så gick vi runt och köpte en massa godsaker som vi hittade, jag tyckte att det var jättespännande att springa runt och titta på gigantiska klubbor som fanns i en utav affärerna. Jag och mina syskon fick varsitt Hubba bubba tuggummi som vi skulle ha på planet så att vi inte skulle få lock över öronen.

På planet hade jag jättekul hela resan! Okej, där överdrev jag lite.. jag hade det jättetråkigt hela resan och satt och spelade kort med med mina småsyskon och tittade på en film som gick på planets tv skärm. Det var otroligt tråkigt att flyga. Eftersom jag aldrig hade flugit förut trodde jag att det skulle vara mitt livs bästa dag, men det var det ju såklart inte.
Mamma vi står ju stilla! Sa jag när vi hade flugit igenom det tjocka moln täcket.
Nej, vi kör i 1110km i timmen. Svarade mamma då.
Jag blev jättebesviken, för jag trodde att utsikten från planet skulle vara oslagbar.

Vi satt på planet i 5 h och 10 minuter då vi äntligen var framme och cirklade över ön Teneriffa. Även denna gången så tuggade jag tuggummi när vi skulle landa.

När vi landat och gått av för att gå och hämta våra väskor så satte jag på min gråa mobiltelefon. Efter några minuter Så fick jag en hel massa med sms från min telefon operatör där det stod ”Välkommen till Norge! Välkommen till Tyskland! Välkommen till Frankrike!” och så vidare. Jag fick en massa sms där det stod välkommen till de landen vi flugit över. Både jag och min familj skrattade gott åt det riktigt länge.

Sen hade vi roligt hela veckan och badade i det varma korall blåa havet på kritvita stränder. Nej, så var det inte, det var tvärt om. Jag och min familj var magsjuk hela veckan, det var jätte kallt i havet med jättehöga vågor, hotellet var jättedåligt och havet var svart av den svarta sanden som fanns på stränderna. Det var inte så roligt faktiskt, den mest hemska veckan i hela mitt liv! Okej, det var det kanske inte, för jag slapp ju skolan.

Prao på Ljungskileskolan

I hela fyra dagar så praoade i klass 5C på Ljungskileskolan. Som man hör på namnet så ligger skolan här i vår lilla stad Ljungskile. Arbetet ägnar sig åt lärande av barn från 4:e till 5:e klass, i alla fall i denna situation då jag praoade på mellanstadiet.

De arbetsuppgifter som jag hade var att rätta olika prov och förhör de haft, att hjälpa eleverna om de behövde hjälp och så fick jag hålla i en egen lektion. Jag valde svenska då jag lät eleverna skriva egna sagor utifrån fyra ämnen som jag själv kom på. Innan de började så hade jag en igenomgång där jag förklarade hur de skulle gå till väga och hur de skulle planera sin saga. Sedan fick de ställa frågor om det hade några. Efter igenomgången så fick de börja skriva. Det var jätte roligt att få hålla i deras lektion och speciellt när så många tyckte att det var roligt.
När de hade skrivit klart så gav de sina sagor till mig och så fick jag läsa igenom dem och rätta stavfel. Det var hur roligt som helst att få läsa dem!

Förmågorna:
Social förmåga/demokratisk kompetens – Att vara empatisk, visa hjälpsamhet, berömma, kompromissa, kunna ta olika roller eller hitta lösningar på olika konflikter, samlära, förstå innebörden av regler, samarbeta, visa respekt och jobba demokratiskt.
Denna punkt tyckte jag passade in väldigt bra. För när jag praoade i klassen så blev ju jag också en lärare på ett sätt och jag skulle vara ett bra föredöme för barnen. Jag fick ju hjälpa dem med en mängd olika saker, och då behövde jag ju kunna konversera och hjälpa eleven/eleverna så att de förstod och kände att det inte skulle bli jobbigt för dem.

Jag fick ta olika roller också, jag skulle vara elevernas vän vilket jag själv tycker att jag lyckades riktigt bra med, men samtidigt skulle jag också vara en förebild och en ledare vilket också gick super.
Jag skulle kunna ha kontroll de gånger då jag var ensam med klassen så att inget gick överstyr och att de kunde klara av att jobba aktivt men samtidigt känna att det var roligt.

Jag försökte hela tiden att prata med eleverna. Att om någon satt lite ensamt så gick jag fram och skojjade lite med eleven eller bara pratade för att vara en bra vän och ett gott föredöme.
Det blev aldrig några konflikter i klassen, men det hade lika väl kunnat hända och då hade det varit viktigt att jag kunde reda ut det på ett bra sätt. Men jag kände att jag var ett gott föredöme, att jag tog ansvar, att jag hjälpte eleverna och främst lyssnade på dem.

Jag själv – Att ha självinsikt, kunna koncentrera sig, ha självdisciplin, engagemang, drivkraft, självkännedom om styrkor/behov, struktur, samt vara ansvarstagande och initiativtagande.
Denna punkt uppnådde jag mycket genom att endast vara det jag skulle vara. En sorts extra lärare. Jag tycker att mycket engagemang kom fram från min sida när jag planerade och utförde min lektion. Jag lät min fantasi flöda och tänkte lite på vad jag själv hade velat skriva om när jag gick i femman.

Men också att kunna koncentrera sig, antingen på att rätta prov eller att kunna koncentrera sig på att hjälpa en elev med någonting. Jag tycker också att jag tog initiativ när jag hjälpte eleverna, t.ex. om jag satt och hjälpte någon elev med ett ämne så kunde jag komma med helt nya idéer och tankar som gjorde att eleven förstod hur den skulle gå till väga för att lösa uppgiften.
Eftersom jag har mer erfarenhet av de olika ämnena så kunde jag också komma med nya tankeställare, även för eleverna!

Språklig förmåga – Att kunna göra sig förstådd muntligt och skriftligt, förstå instruktioner, läsa, tala, kroppsspråket, ge instruktioner, skriva, lyssna och ha vilja att uttrycka sig.
Jag tycker att jag fick fram detta på många olika sätt. Som när jag höll egen lektion så pratade jag ju högt framme vid tavlan men jag skrev även upp sådana saker som jag tyckte det var viktigt att tänka på så att de kunde kolla upp och få inspiration. Då gjorde jag mig både förstådd muntligt och skriftligt och gav instruktioner.

Men jag fick även förstå instruktioner själv när jag skulle göra vissa saker, som olika uppgifter jag fick. Men även när jag hjälpte eleverna så kände jag att jag själv utstrålade glädje och positiva signaler till eleverna och gav dem inspiration. Men jag lyssnade även på eleverna när de förklarade sina problem, eller vad de tyckte om olika saker. Och sedan gav jag respons, förklarade eller pratade vidare.
Jag är väldigt social av mig så jag hade inga svårigheter av att hjälpa eleverna och prata med dem, antingen om de undrade något eller om de ville prata med mig. Jag hade inte heller svårt för att gå fram och prata med eleverna eller fråga om de behövde någon hjälp.

Under min prao i klass 5C har jag lärt mig mer av hur det är att jobba som lärare, och vilket ansvar man faktiskt tar. Jag lärde mig också att miljön spelar stor roll för att man ska kunna koncentrera och lära sig, men också för att trivas både elev som lärare.

Jag vidareutvecklade olika kunskaper i t.ex. ansvar, social förmåga och hjälpande. Men jag tycker också att det var riktigt roligt för att eleverna var så glada och roliga att vara med!

Det var helt enkelt en rolig prao vecka!

Molière – en levande legend

Ni kanske har hört talas om namnet Molière? Nåväl, här kommer hans historia. Molière, döpt i kyrkan Saint Eustache är nu, 17 februrai 1673 död när han kollapsade under en utav sina föreställningar, och dog några timmar senare i sitt hem. Han levde under tidsepoken Renässansen och in i början på Upplysningen.

Jag har fått äran att ta del utav hans fantastiska liv och jag hade tänkt att dela med mig lite av det och det jag minns av Jean Baptise Poquelin är att hans mor och far var Marie Cressé och Jean Poquelin. Hans mor, Marie Cressé dog när han var 10 år gammal. Jean Baptise stod inte sin far särskilt nära.
Han började i skolan och kom så småningom in på den prestigefyllda Jesuit College de Clermont. Vid 18 års ålder ordnade hans far en titel till Jean Baptise. Detta köptes med pengar från Richelieus utvidgning av domstolskontoren. Denna titel gav honom 300 livre om året. Han studerade till advokat och under college så umgicks han ofta med adeln, så än så länge hade Baptise följt sin fars plan, men vid 21 års ålder ville han inte längre följa sin fars dröm utan han fortsatte med sin egen, uppe på scenen, det är här min favorit historia börjar.

Han hade redan tidigare mött den vackra Madeleine Béjart, han tog adjö av sin far och tillsammans med hennes bröder så skapade de teatern L'Illustre Théâtre, detta var en riktigt vacker teater, jag var där flera gånger under hans föreställningar, men har inte gått dit sedan dess då jag inte tycker det är samma sak om inte Moliére är där.

Molère hade både skådespelartalanger och studier inom lag och ordning, så han blev genast ledaren för gruppen. Men de fick stora skulder för att de inte kunde betala hyran för teatern, de hade skulder på över 2000 livre. Jag kommer inte riktigt ihåg vem det var som betalade pengarna för borgen, men efter ca 4 veckor var han tillbaka i gruppen igen. Och inspirerat utav en liten stad så började Jean att använda namnet Moliére, han berättade för

mig att det var för att inte vanära hans far för att han ville bli skådespelare.

Det jag hade försökt förklara för honom hela tiden och som han själv insåg efter episoden i fängelset var att han egentligen ifrån början borde ha lärt sig sitt yrke helt och hållet. Han och Madeleine påbörjade nu sin turné med Provinserna. Denna turné höll på i 14 år, min favorit pjäs där ifrån är Le docteur amoureux. Under turnén så mötte han prinsen av Conti som bl

ev lite av en mentor till honom, det var till och med så att Moliéres teater sällskap fick ett namn efter honom. Men Conti fick en så kallad religiös rådgivare som tyvärr gav honom rådet att inte hålla några skådespelare. Då gick han ihop med Moliéres fiender istället.

Moliére blev tilldelad titeln Troupe de Monsieur (Monsieur var kungens bror) och med hjälp av Monsieur började hans teatersällskap samarbeta med ett framgångsrikt Italienskt Commedia dellárte-sällskap. Den 18 November 1659 framförde de premiären utav De löjliga preciöserna som blev ett utav hans mästerverk, en utav mina favoritpjäser faktiskt.
Han var som mest berömd under 1660-talet.
Moliéres mest berömda ögonblick var det sista, detta ögonblick blev en legend, han dog inte på scenen utan han kollapsade ute på scen mitt under Den inbillade sjuke och dog några timmar senare i sitt hem.

Detta är då allt jag kommer ihåg av Molière Jean Baptiste Poquelin, en levande legend. Må han vila i frid.

Enligt mig var han en underbar skådespelare, och han har en fantasktisk historia. Jag hade gärna velat ta lite mer del av hans liv för att lära känna honom bättre och se hur hans föreställningar hade påverkat världen idag. Undrar om de skulle vart lika populära i nutid som dåtid?
Det finns så mycket frågor som vi aldrig kommer att få svar på!

Jean Baptiste Poquelin (1622-1673, 51 år)

Farliga grönsaker!

Det närmaste veckorna har all media handlat om dem "farliga grönsakerna" från Spanien.


Vi alla vet att Spanien är en av europas största exportör av grönsaker och i varannan matbutik hittar vi produkter som har sin ursprung från Spanien detta nyhet slog hårt och påverkade spanska böndernas ekonomi så negativt att vissa av dom gick i konkurs.


Kort efter kom nyheterna om att det var inte alls grönsaker från Spanien som låg bakom spridningen av den farliga bakterien utan det var tyska grödor! Men det var redan försent och skadan hade skett.


Jag tycker att det var fel av tyska myndigheterna att peka ut ett spesefikt land utan att vara säker på sina uppgifter och därför tycker jag att det är rätt att alla bönder som har drabbats måste kompenceras ekonomiskt och vi får väl hoppas att media och myndigheterna är mer försiktiga med sina påstående innan dem har fått bekräftelse.

Ett päron till farsa i Frankrike?

När jag var väldigt liten bestämde sig min familj för att åka på en resa till Frankrike med några av pappas kompisar. En dag var det ganska molnigt och även fast min mamma tjatade så vägrade min pappa att använda solkräm.
Senare framåt kvällen ser han ut som en kräfta. När han har gått och lagt sig känner han att det gör för ont för att sova så han går upp och letar upp en kräm. Han smörjer in sig men det hjälper inte. Fem minuter senare går han upp igen och testar en annan kräm och ovanpå detta puder. Nu har en enda stor gröt på ryggen. Det är nu han tar upp en flaska och läser på den. Han ser att det står baby öl och han vet att det är tyska för babyolja och tänker att det måsta vara en bra kräm så han häller på den och hoppas på lindring. En liten stund senare kommer det isande skrik av smärta från honom. Han visar flaskan för mamma som kan lite bättre tyska och hon förklarar att det är hårborttagningsmedel (innehållande babyolja) som bränner bort allt hår. Han rusar in i duschen och överger tanken på en skön natts sömn.
Nästa dag inser vi att vi inte kan vara på stranden så vi åker till bergen till något som heter Grand Canyon du Verdon. Vi hyr en liten trampbåt och åker runt lite på sjön och floden. Vi trampar in i en hyfsat smal passage. Helt plötsligt ser vi ett vattenfall till höger om oss. Innan vi hinner reagera har vi dragits rakt in i det och båten börjar fyllas med vatten. Pappas kompis Mats som vägrat trampa och istället filmat alltihop medan min pappa trampat får nu kameran genomvåt. Pappa som trampar febrilt lyckas inte komma bort från vattenfallet utan istället för att komma ut åker vi längre in i vattenfallet och klipporna bredvid det. Efter en stund kommer vi ut, pappa hittar på några svordomar och sedan åker vi tillbaka.
Efter det gjorde min pappa inte så mycket mer som var minnesvärt under den resan.