Anna Maria Lenngren är en berömd poet. Hon föddes i Malmstedt 18 juni år 1754. Hon är dotter till Magnus Brynolf Malmstedt, som är lärare på universitetet i Uppsala. Hon är gift med Carl Peter Lenngren, som är ämbetsman, tidningsman och redaktör för Stockholmsposten. Han har också blivit invald som ledamot av den kungliga vetenskapsakademien.
- Jag har hört att din pappa är författare också, var det han som gav dig inspirationen för dit skrivande? Frågade jag.
- Det är sant att min pappa är författare, men han gav mig inte insprationen för mitt skrivande, log hon stort mot mig.
- Men vem gav dig inspirationen då? Sa jag nyfiket.
Hon skrattade sitt klingande skratt och berättar, att det var naturen som lockade henne. Alla fåglar som sjöng så vackert, alla de vackra blommorna som slår ut på blommsterängarna och vågorna som slår lätt mot stranden.
Vi sitter i hennes vardagsrum och jag känner doften av nybakta muffinsar sprida sig i huset, och det börjar vattnas i munnen på mig. Hon går ut i köket för att ta ut dem, och lägger några muffinsar på ett fat och ta med sig kaffe tillbaks.
Jag frågade henne om hennes mest kända dikter hon har skrivit. En av dem var ’’ Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon ’’ Anna såg ledsen ut, det var några salta tårar som ramlade ner från hennes kinder.
- Vad är det Anna varför är du ledsen? Frågade jag oroligt.
- Det är bara så… att jag vill så… gärna ha en… dotter, snyftade hon.
Jag gav henne en servett, och hon torkade bort sina tårar från sina mjuka kinder.
Hon berättar om sina dikter att dem är lite svåra att förstå. Hon skriver sina dikter ironiskt. När hon var yngre var hon intresserad i kvinnornas rättigheter. Hon skriver också olika texter som operor och dramatik. Hon berättar att hon översätter danska dikter som ’’En blick på grafven, snart döden skall det öga sluta’’ och dikterna blev psalmer. 1700-talet hände det en stor nyhet, Anna Maria Lenngren blev utnämnd till den berömdaste svenska skaldinna. Hon skrattar lyckligt när hon berättar det.
Jag tackar henne för intervjun och går mot dörren, Anna följer efter mig.
När jag är precis på väg att gå ut från hennes gulliga röda dörr. Omfamnar hon mig med en mjuk kram och går in till sig. Jag känner vinden leker med mitt hår när jag går därifrå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar