I över 30 år har Europa och omvärlden absolut dissat Västsaharakonflikten. I över 30 år har det västsaharianska folket ignorerats och illabehandlats. Jag vet ju inte hur andra människor gör när de vill visa medmänsklighet, men att resa en 220 mil lång mur med vakttorn, 150 000 vakter, miljontals minor och hela köret, och dessutom mellan Västsahara och dess befolkning är ju faktiskt enligt mig inget alternativ. Det är ju bara absurt och omänskligt. Det kallar jag mobbing på hög nivå, riktigt hög nivå.
Västsahara är en relativt liten nordafrikansk stat som mellan 1884 och 1975 var en spansk koloni, och när alla europeiska stormakter på 1900-talet gav upp de flesta av sina kolonier gjorde även Spanien det. Men de kunde inte låta bli att retas lite med sin lillebror. De lämnade landet helt utan försvar och hjälpte sedan Västsaharas grannländer att invadera landet och driva ut befolkningen. Och det är ju bara löjligt. Ett land ger bort ett land till ett annat i present. Och folket då? Jo, de fick ta sitt pick och pack och vandra över till Algeriet. Och där har folket fått sitta i sina smutsiga flyktingtält i snart 40 år. Det finns barn som har fötts där, växt upp där, blivit vuxna, skaffat familj och dött där. Flyktinglägret är det nya Västsahara. Det nya landet.
Det värsta med det hela är att Europa inte bryr sig. Västsahara har varit under den tredje längsta ockupationen genom tiderna och vi gör ingenting. Vi i Europa, som enligt mig har ett stort ansvar för att reda ut det trasliga nystanet, borde ju faktiskt åtminstone reagera. Vi i västvärlden har på något sätt skapat oss en bild för oss själv om att väldens alla stater är oberoende av varandra, men jag tror att det är fel. Fel, fel och åter fel. Jag tror att om vi ska överleva som ras, om själva männskligheten ska överleva så måste vi hjälpas åt, visa medmännsklighet, och inte försöka kontrollera. För det är väl det som allting handlar om egentligen. Kontroll. Marocko vill och kan kontrollera Västsahara, för Marocko vinner på det. Även västvärlden gör det och ignorerar därför sanningen.
År 2006 tecknade EU ett fiskeriavtal med ockupationsmakten Marocko. Själva Västasahara får inte ett öre för det, men eftersom att Marocko har kontroll kan det göra hur det vill. Och EU känar ju såklart på det. Sverige var det ända landet EU-landet som satte sig upp emot de andra länderna och röstade emot. Men en röst räcker inte långt. Inte ens de miljoner röster som ekar i flyktinglägret räcker. Många västerländska storföretag är där och fiskar ut det rika beståndet utanför Västsaharas kust, till och med svenskar och norrmän, och vi som strävar efter att vara världens mest jämställda länder. Men det är ju en klar motsägelse för om vi ska vara jämställda, räknas då inte människorna i flyktinglägret som människor? Ska inte de vara jämställda med oss om vi nu bor på deras mark? EU måste agera. För det är först då som det kan händ något. Ganska logiskt.
En gång när jag gick hem ifrån skolan, en helt vanlig dag, så gick jag som vanligt förbi ett vitt hus precis innan man kan se mitt hus. Det brukar stå en liten, kaxig, svart hund i fönstret som vetter ut mot vägen och den här gången var inget undantag. Den står alltid där, som om det var det den var skapad för, och vanligen brukar jag ignorera den total och bara gå förbi utan att slänga en blick på den. Det enda som blir konsekvensen av det är att hunden fortsätter skälla på mig genom fönstret tills jag är utom synhåll, då sluter den. Men den här, helt vanliga dagen tänkte jag prova något nytt, jag tänkte inte ignorera den utan istället stanna och bara stirra på den. Den stod som vanligt i fönstret och skällde och jag ställde mig mittemot den och stirrade. Jag stirrade länge och intensivt och hunden stirrade tillbaka och skällde. Det hela kunde liknas vid ”stirrleken” då man ska stirra på varandra till någon av parterna börjar skratta. Men varken jag eller hunden började skratta (vilket nästan var lite synd för jag har aldrig sett en hund skratta) utan det som hände var att hunden tystnade för att tillsist sluta skälla helt. Den vänd till och med bort blicken som om den skämdes över något. Det såg lite snopen ut. Det tänkte kanske: ”nee, det här var ju inte meningen. Han skulle ju bli jätte irriterad och gå sin väg.”
När hunden hade tystnat slutade jag att stirra och tänkte för mig själv att jag hade vunnit över hunden, jag hade kontrollerat den och vunnit. Men så fort jag vände bort blicken och fortsatte att slita lite på mina skosulor hörde jag skällande igen, och jag tänkte att naturen nog inte går att kontrollera. I alla fall inte i en längre period. Det är bara vi människor som har skapat oss en illusion av vad som är att ”kontrollera”. För om naturen inte går att kontrollera, vilket är en direkt sanning som man lätt ser bara genom att stätta på sin TV och se det senaste ifrån jordbävningen i Japan, så går väl inte heller människan att kontrollera. För människa är ju en del av naturen, ett djur. Det är inte meningen att man ska kunna kontrollera naturen, ingen mår bra av det, ingen.
Västsahara är nu ett land utan ett folk, utan ett styre, och utan någonting att säga till om. Man har visserligen en exilregering som har fått det 32 % av landet som är utanför muren. Alltså inte vi kusten. Västsahara består precis som så många andra nordafrikanska stater mest av öken och fiske var det ända landet kunde stötta sig på.
Självklart var fiske möjligheterna ända som Marocko tog ifrån landet. Det mest värdefulla. Men så brukar det ju vara. Om du är en inbrottstjuv och är inne i ett hus så tar du väl klockor, plånböcker och mobiler hellre än en gammal kolrot? Du tar väl hellre fiske och pengar istället för sand. Jag tycket att det är girigt och utan respekt av EU att stödja att fiskeriavtal med Marocko och snäppet värre är väl att faktiskt ockupera landet och välkomna avtalet med öppen famn.
Något måste vi göra (när jag säger ”vi” menar jag främst Europa) för det var ju faktisk ett EU-land som försatte Västsahara i den taskiga situation som landet faktiskt är i och jag tycker att Sverige ska hålla avstånd ifrån Västsahara och kämpa för att riva ner tältlägret till minsta tältpinne och låta folket flytta tillbaka till sitt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar