Ludvig Holberg - från allt till inget till allt igen

Ludvig Holberg född 3 december 1684, död 28 januari 1754 i Köpenhamn, norsk-dansk författare och historiker vars dramatik har världsrykte.

Jag befinner mig nu i Köpenhamn, Danmark 3 december år 1722 för att intervjua Ludvig Holberg. När jag kommer fram till Holbergs hus ser jag att det står en folkskara där. Jag går fram till en man och frågar vad det är som försigår.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Vi firar Ludvigs födelsedag och hans färdigskrivna manus till dramakomedin ”Jeppe på berget”.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Var befinner sig Ludvig för närvarande? Frågar jag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Han är inne i sitt hus, säger mannen och pekar på ett gult hus.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jaha, tackar.

Jag går vidare fram till huset och knackar på. Ludvig kommer och öppnar själv.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Äntligen är du här min vän! Utbrister Ludvig och skakar hand med mig.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Här känner man sig välkommen, säger jag och ler.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Kom in så ska jag ta fram lite te, säger Ludvig och vinkar till mig med handen.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Tack så mycket, säger jag och sätter mig i en fotölj.

När Ludvig kommer tillbaka bär han på en silverbricka med två tekoppar på.

Ludvigs vardagsrum är blommigt i rosa och rött. Jag rynkar lite på pannan, inredningen är inte riktigt min stil.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Ska vi börja? Säger Ludvig och sätter sig i en fotölj med rosa rosor på.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Ja jag kan väl börja med och fråga hur många år du fyller idag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jag fyller 38 år, svarar Ludvig.

38 år tänker jag, det ser ut som om han är minst 45.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Kan du berätta lite om din familj? Frågar jag sedan.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Min pappa dog redan när jag var mycket liten. Han var överstelöjtnant och han hette Cristian Nielsen Holberg.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jag beklagar verkligen. Men din mamma då?

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Min mamma är också död hon dog när jag var 10 år gammal, säger han sorgset.

Ludvig ser ledsen ut och en tår syns i ögonvrån. Jag tänker att det inte kan vara kul att förlora sina föräldrar när man är så ung.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Men hur klarade ni er? Frågar jag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Min pappa lämnade kvar en ganska stor förmögenhet som arv när han dog så vi hade ganska gott om pengar på den tiden. Tyvärr härjade en stor brand i Bergen strax innan min mamma dog och då försvann en stor del av de rikedomarna. Jag och mina fem syskon ärvde trots allt en del pengar efter min mamma.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Men vem tog hand om dig du var ju inte så gammal?

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Min farbror, Peter Lem, tog hand om mig och satte mig i latinskolan katedralskolan som fanns i Bergen. Han tyckte att jag skulle bli soldat som min pappa hade varit, säger Ludvig med en suck.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Men det ville inte du eller…?

De syntes verkligen att han inte ville det.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jag ville inte bli soldat men jag ville gärna fortsätta studera.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Vad hände sedan? Frågar jag nyfiket.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jag blev adopterad av min kusin Otto Munthe som bodde i Gudbrandsdalen.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Fick du inte studera mer efter det?

Ludvig blev lite gladare och tittade på mig igen. Sedan sa han.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jo som tur var fick jag komma tillbaka till Bergen och fortsätta mina studier. Jag studerade där ända till år 1702 då staden brann än en gång.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Flyttade du tillbaks till din kusin i Gudbrandsdalen då?

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Nej, jag började studera på Köpenhamns universitet.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Jaha så du har bott här i Köpenhamn ända sen dess?

Ludvig ser plötsligt skamsen ut, ser sig runt i rummet och sänker rösten innan han fortsätter.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Nej, tyvärr slösade jag bort mina pengar och fick åka hem till Norge för att tjäna ihop mer pengar innan jag kunde återvända och slutföra min examen här på universitetet.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Men sen dess har du bott här i Köpenhamn? Undrar jag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Nej sen gav jag mig ut på min första europaresa. År 1704 tog jag min lilla reskassa och gick på ett skepp som skulle till Nederländerna. Tyvärr fick jag feber och var tvungen att åka hem igen. Jag hade ingen lust att återvända till Bergen utan stannade för att undervisa i franska i Kristiansand. Jag gjorde många fler resor i Europa de kommande åren. Jag fick till och med träffa kungen och läsa några av mina historiska essäer för honom. Men emellanåt kom jag tillbaka till Köpenhamn. Jag hade alltid stor brist på pengar, skrattar Ludvig.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Du verkar kunna mycket olika saker. Vad arbetar du med nu?

Ludvig sätter sig rakryggad i stolen och ser stolt ut.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Ja nu har lyckan vänt nu har jag pengar så det räcker. För fyra år sedan blev jag utnämnd till professor i metafysik och för två år sedan blev jag också professor i latinsk vältalighet och vald till folkets språkrör i kyrkorådet.

Det syns nästa på hur han bor tänkte jag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Du verkar ha fullt upp! Säger jag imponerat. Nu har du också skrivit en framgångsrik dramakomedi som heter ”jeppe på berget”. Vad handlar den om?

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Den handlar om en baron som har tråkigt och vill muntras upp. Jeppe, som är berusad och inte vid medvetande, släpas hem till baronen och luras till att tro att det i själva verket är han som är baronen. Jeppe börjar så småningom att tro på historien, samtidigt förvandlas han till girig och elak. Baronen menar att Jeppes förvandling är en följd av att han är fattig och bonde.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Vad ska man lära sig av den här historien? Frågar jag.

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]-->Pengar förvandlar människan, säger Ludvig och ler klurigt. Kom och se den själv ikväll?

<!--[if !supportLists]-->- <!--[endif]--> Det ska jag göra och stort tack för intervjun, säger jag, reser mig och sträcker fram handen för att ta adjö.

Prolog:

Sedan artikeln skrevs har Holberg hunnit publicera ett stort antal verk. Han har skrivit såväl fler komedier, poesi, dikter, romaner, essäer och vetenskapliga verk. Holberg räknas som en av nordens mest framstående författare genom tiderna. Holberg fortsatte också med sina många resor i Europa men återvände alltid till Köpenhamn där han också dog 1754, sjuttio år gammal.