Det hela började med att jag och min familj hade bestämt oss för att ta en mysig liten dagstur med vår motorbåt med det vackra namnet Benita, som har namnet skrivet med guld på sidan av båten.
Vi hade en jätte slapp dag ute på en holme som ligger lite utanför den lilla hålan, Ljungskile. Vi hade grillat jättegott kött i vår cobbgrill som det heter. Senare fram på kvällen tyckte jag och min syster att vi skulle ta en tur med gummibåten.
Lite tidigare hade jag småtjafsat med min mamma, så vi sa inte var vi skulle åka. Inte heller hade någon av oss tagit med oss någon mobil så de kunde nå oss om det skulle hända något. Jag och min syster hade tagit med oss en påse bilar som vi satt och åt på när vi hade lagt upp gummibåten på en liten udde på en ö bredvid holmen. Där satt vi och pratade om allt möjligt och tuggade på Ahlgrens bilar, tiden flög i väg och det blev kallare och solen började gå ner. Jag kikar ut mot det öppna havet och får syn på vår båt som hade kurs mot hamnen hem igen. Så vi fick fart att putta i båten i vattnet och börja paddla utåt. När vi kommit bort från det grunda vattnet så får vi fart på motorn och satte full fart mot Benita. När vi börjar närma oss så börjar bensinen ta slut, men vi får i gång den lite till och precis när jag ska ta tag i båten lägger motor av och Benita fortsätter iväg.
Där satt vi och ropade medan den andra rodde för att komma i kapp. Efter någon minut såg vi Benita vända för att komma och hjälpa oss.
På vägen hem berättade mamma och pappa att de inte hade tänkt att åka hem utan oss. Tur att de vände. Annars vet jag inte vad vi hade tagit oss till. Vi hade ju varken mobil eller mat med oss. Vi hade bara tänkt att det skulle vara en rolig grej med det slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Som de säger: ”man blir vis av erfarenheterna”
Vi hade en jätte slapp dag ute på en holme som ligger lite utanför den lilla hålan, Ljungskile. Vi hade grillat jättegott kött i vår cobbgrill som det heter. Senare fram på kvällen tyckte jag och min syster att vi skulle ta en tur med gummibåten.
Lite tidigare hade jag småtjafsat med min mamma, så vi sa inte var vi skulle åka. Inte heller hade någon av oss tagit med oss någon mobil så de kunde nå oss om det skulle hända något. Jag och min syster hade tagit med oss en påse bilar som vi satt och åt på när vi hade lagt upp gummibåten på en liten udde på en ö bredvid holmen. Där satt vi och pratade om allt möjligt och tuggade på Ahlgrens bilar, tiden flög i väg och det blev kallare och solen började gå ner. Jag kikar ut mot det öppna havet och får syn på vår båt som hade kurs mot hamnen hem igen. Så vi fick fart att putta i båten i vattnet och börja paddla utåt. När vi kommit bort från det grunda vattnet så får vi fart på motorn och satte full fart mot Benita. När vi börjar närma oss så börjar bensinen ta slut, men vi får i gång den lite till och precis när jag ska ta tag i båten lägger motor av och Benita fortsätter iväg.
Där satt vi och ropade medan den andra rodde för att komma i kapp. Efter någon minut såg vi Benita vända för att komma och hjälpa oss.
På vägen hem berättade mamma och pappa att de inte hade tänkt att åka hem utan oss. Tur att de vände. Annars vet jag inte vad vi hade tagit oss till. Vi hade ju varken mobil eller mat med oss. Vi hade bara tänkt att det skulle vara en rolig grej med det slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Som de säger: ”man blir vis av erfarenheterna”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar