Charlotte Brontë

Den brittiska författarinnan Charlotte Brontë föddes den 21 april 1816 i staden Thornton, West Yorkshire som tredje barnet. Charlotte levde ett fritt och självständigt liv i England, men efter flera äktenskapserbjudanden gifte hon sig slutligen. Den 26 juni 1854 gick hon med tungt hjärta fram till altaret och lämnade sitt självständiga liv bakom sig.

Just nu befinner jag mig utanför Charlotte Brontës enorma villa i den vackra staden Haworth. Den gråa färgen har börjat flagna längst husväggarna och gröna klätterväxter slingrar sig upp mot taket. Det tre våningar höga huset tonar upp sig över de andra mycket mindre husen, så att de ligger i ständig skugga. En enorm gräsmatta sträcker ut sig framför mina fötter och den stora häcken är flera meter hög och ger huset mer avskildhet. Rabatterna är genomtänkt placerade så det ser ut som en slags gång genom trädgården med blommor växande vid sidorna. Doften av rosor och andra lukter som jag inte kan identifiera fyller mina näsborrar för varje inandning jag tar.

Charlotte har bjudit in mig till sitt hem och har gått med på att medverka i en intervju.

Jag går genom gången av blommor och kommer fram till trappan som jag går uppför. Trappan knakar högt samtidigt som jag placerar mina fötter på trappstegen. Jag knackar tre gånger på dörren och efter någon minut öppnas den långsamt. Framför mig står Charlott med ett gästvänligt leende på läpparna. Hennes hår är brunt och uppsatt i en knut på bakhuvudet. Några hårstrån har lyckats ta sig ut ur knuten och slingrat sig fram framför hennes ansikte. Hon bär en stor svart klänning med en sjal fastbunden runt halsen och i hennes hand håller hon en brun liten bok som liknar ett anteckningsblock.

– Hej! säger jag med vänlig röst.
– Hej! är det du som ska intervjua mig?
– Ja, frågorna kommer till största del att handla om ditt liv, men jag skulle vilja att du berättade lite om din bok Jane Eyre också.
– Okej, ja det ska vi nog kunna ordna, sa hon med ett leende i rösten.

Hon gjorde en gest med handen att jag skulle komma in och guidade mig genom det stora huset till vardagsrummet. Där fanns det fullt med konst på väggarna och möblera såg mycket dyrbara ut. Det fanns även många bokhyllor fulla med böcker och konstföremål som stod på höga piedestaler. Rummet var öppet och stort med stora fönster som solen lyste genom och gjorde rummet ljust.

– Duger det här för en intervju, frågade hon.
– Ja, det duger mer än väl, svarade jag och vi satte oss ner vid det stora bordet.
– Okej, kan du berätta lite om dig själv, frågade jag. Jag vill gärna veta hur din uppväxt såg ut och vad du höll på med innan du blev författare.
– Jag föddes den 21 april 1816 i Thornton som det tredje av fyra barn. Mina syskon Emily och Anne dog under skolgången, men min bror Branwell lever fortfarande, säger hon sorgset och ögonen börjar långsamt fyllas med tårar som rinner nerför hennes rosiga kinder. Jag ger henne tid att hämta sig och efter någon minut harklar hon sig ljudligt och fortsätter att berätta.
– Den 20 april 1820 flyttade jag och min familj till Haworth i Yorkshire. Året därpå dog min mor och vi blev uppfostrade av Elisabeth Branwell, en släkting på min mors sida. Jag arbetade som lärarinna i några år, men efter några år av arbete bestämde jag och Emily oss för att åka tillsammans till Bryssel för att studerade språk. Jag tog jobb som lärarinna där och arbetade i något år, men efter ett tag blev jag less på Bryssel och bestämde mig för att flytta tillbaka till England. Jag trivdes inte speciellt bra i Bryssel. År 1844 återvände jag till Haworth.

Charlotte reste sig upp och gick fram mot det stora fönstret. Hon öppnade det och in svepte en sval vindpust som förde med sig blomdoften in i huset. Fåglarnas kvitter fyllde mina öron.
Hon lutade sig ut genom fönstret och tog några djupa andetag. Hon lossade knuten på bakhuvudet. Vinden slet tag i håret som fladdrade vilt i vinden och hennes ansikte såg lugnt och fridfullt ut. Hon stängde fönstret och gav mig ett ursäktande leende.

– Jag ber om ursäkt, jag är väldigt känslosam av mig och att prata om min familj och om mina döda systrar är otroligt svårt för mig. Hennes röst är sorgsen och hon håller hårt om bröstet som för att hålla inne sina känslor. Fängsla dem i bröstet och begrava dem långt, långt inne. Hennes knogar vitnar när hon knyter ihop händerna, men efter ett tag börjar hon lösgöra sig från sina egna armar och knogarna återfår sin vanliga färg.
– Det är okej, jag förstår. Ta den tid du behöver, säger jag med låg röst och låter henne hämta sig. Sekunderna går och tillslut hör jag hennes röst igen.
– Du ville veta lite om min bok Jane Eyre, säger hon och får det att låta som en fråga.
– Ja, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde berätta lite om din bok. En kort sammanfattning av den räcker gott och väl.
– Okej, boken handlar om Jane. En flicka som förlorat båda sina föräldrar och blir tvingad till att leva hos sin elaka moster. Där får hon en kärlekslös uppväxt och blir behandlad mycket illa. Jane blir utkastad från sitt hus och börjar i en skola för fattiga. Flickorna som går i skolan får nästan ingen mat och är nära att svälta. Det går så långt att flera dödsfall sker och förhållandena i skolan är mycket svåra. Jane klarar av skolgången och tar jobb som lärarinna. Efter ett tag som lärarinna känner Jane att det inte finns någonting som håller henne kvar i hennes jobb. Skolmiljön har ingenting att ge henne. Tristessen är enorm och hon söker tjänst som guvernant. Jane får svar av en kvinna som vill anställa henne som privatlärare för en liten flicka. Hon åtar sig tjänsten och i huset hon arbetar i kommer hon i kontakt med Mr Rochester. En man som hon så småningom kommer att älska. De blir genast förälskade och Rochester friar till henne. Hon tackar ja, men dagen före bröllopet kommer det fram att Rochester redan har en fru som han hävdar är sinnessjuk. Jane blir förkrossad och rymmer ifrån mannen hon skulle gifta sig med. Tidigt nästa dag åker hon ifrån allt. Så långt ifrån mannen hon älskar och så långt hennes ynka besparingar kan ta henne. Hon hamnar tillslut mitt i ingenstans där hon driver runt i dagar utan att få annat än gröt och bröd som en kvinna ger henne att äta. Jane fortsätter att driva runt längst gatorna tills en herre beslutar att släppa in henne i hemmet. Där får hon något smått att äta och en säng att vila ut sig i.

Ett underligt ljud fyller rummet där vi sitter, men när jag tittar mig omkring ser jag att det är hennes smala fingrar som rastlöst slår i bordet i takt med klockans nästan ljudlösa slag. Jag fortsätter att lyssna på henne.

– Jane återhämtar sig och hon får av mannen som beslöt sig att förbarma sig över henne ett erbjudande om att bygga upp en skola för flickor. Jane finner sig till rätta och med tiden visar det sig att prästen och hans två systrar är Janes kusiner. Det visar sig också att deras gemensamme farbror har avlidit och gett hela sin förmögenhet till Jane.
Nu när Jane inte är i behov av pengar söker hon upp Rochester igen. Hennes och Rochesters kärlek finns kvar, så de gifter sig och får ett barn.

Charlotte reser sig upp och jag gör detsamma. Utanför huset har mörkret kommit. Svarta skepnader och skuggor rör sig utanför fönstren. Charlotte leder mig ut mot dörren och jag lägger handen på handtaget.

- Tack, Charlotte. Jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att berätta för mig.
- Tack själv. Det har varit roligt att prata med dig. Hoppas att vi möts igen.
- Ja, det hoppas jag med. Adjö!

Jag beger mig ut i mörkret och lämnar den stora villan bakom mig.