När jag änländer till Mary Wollenstonecraft Shellys pampiga herrgård skiner solen och det luktar vår. Vagnen stannar och Mary kommer ut på trappan för att hälsa mig välkommen och då ser hon mycket prydlig ut. Jag hoppar ur vagnen och går fram till henne. Vi hälsar och går in, hon skrattar och berättar att hennes man (.Percy Shelley) Så gärna ville ha detta huset i Italien till henne, och ler. Trots att de har varit gifta i några år gnistrar det fortfarande ur ögonen på Mary, just som det gjorde när jag interjuvade dem när de va nygifta. Men jag vet inte där för att interjuva dem båda, utan bara Mary och hennes bok ”Frankenstein” . Jag är mycket spänd på att få höra om hennes egna tankar om boken och dess handling.
Mary leder mig inte til någon salong utan direkt till köket, där deras 3 kockar lagar underbar mat, som Mary och även Percy säger när han sticker in huvudet för att säga till Mary att han åker till jobbet nu och kommer hem ikväll. Hon skrattar och säger att Det hoppas jag verkligen och ger honom en kyss.
Vi blir bjudna på småkakor, bullar och varsin stor bit schvaswaldtårta med smält choklad ovanpå. ”Jag gillar att bjuda mina gäster på god mat, jag älskar det själv och behöver kanske en ursäkt för att få äta lite sött då och då. Ingen av oss är mer än en människa så att tysta ner sina behov är inget jag tror på” skrattar hon. Efter en stun börjar vi prata om frankenstein och mary berättar att hon var med Percy i de trakterna där boken urspelar sig hos några goda vänner när hon fick iden till frankensein. Hon och Percy tillbringade alltsås sommaren vid Gevevèsjön i Schweiz, med sällskapet Lord Byron, John William Polidori och Claire Clairmont. Hon berättar att det i några nätter var mycket hemska stormar och att hon även då satt och lyssnade på berättelser av tjänste flickan. Efter det så lev boken ganska tor och nu har den sålt i många exemplar på några år, Mary säger att hon är mycket glad och har börjat skriva på en fortsättningsroman om Frankenstein, men det är oklart om hon vill skriva klart. Eller om ens ideerna kommer till henne. Mary och jag flyttar ut på verandan för att prat vidare men det blir mest om våra privatliv och av hänsyn till Mary och Percy och deras fantastiska gästvänliget så vill jag inte publicera det i mitt repotage om Mary Wollestonecraft Shelley. När jag ger mig av på efetrmiddagen är Mary och jag betydligt bättre vänner, hon vinkar av mig och ger mig en lätt kram, och ger mig sedan det som hon skrivit på Frankenstein 2 att läsa och komma att berätta vad jag tycker. " En bra ursäkt att få bra respons och en ännu bättre ursäkt för att jag ska få träffa dig igen, underbara människa" säger hon och skrattar, sedan ger jag mig av in mot närmsta stad...
Mary leder mig inte til någon salong utan direkt till köket, där deras 3 kockar lagar underbar mat, som Mary och även Percy säger när han sticker in huvudet för att säga till Mary att han åker till jobbet nu och kommer hem ikväll. Hon skrattar och säger att Det hoppas jag verkligen och ger honom en kyss.
Vi blir bjudna på småkakor, bullar och varsin stor bit schvaswaldtårta med smält choklad ovanpå. ”Jag gillar att bjuda mina gäster på god mat, jag älskar det själv och behöver kanske en ursäkt för att få äta lite sött då och då. Ingen av oss är mer än en människa så att tysta ner sina behov är inget jag tror på” skrattar hon. Efter en stun börjar vi prata om frankenstein och mary berättar att hon var med Percy i de trakterna där boken urspelar sig hos några goda vänner när hon fick iden till frankensein. Hon och Percy tillbringade alltsås sommaren vid Gevevèsjön i Schweiz, med sällskapet Lord Byron, John William Polidori och Claire Clairmont. Hon berättar att det i några nätter var mycket hemska stormar och att hon även då satt och lyssnade på berättelser av tjänste flickan. Efter det så lev boken ganska tor och nu har den sålt i många exemplar på några år, Mary säger att hon är mycket glad och har börjat skriva på en fortsättningsroman om Frankenstein, men det är oklart om hon vill skriva klart. Eller om ens ideerna kommer till henne. Mary och jag flyttar ut på verandan för att prat vidare men det blir mest om våra privatliv och av hänsyn till Mary och Percy och deras fantastiska gästvänliget så vill jag inte publicera det i mitt repotage om Mary Wollestonecraft Shelley. När jag ger mig av på efetrmiddagen är Mary och jag betydligt bättre vänner, hon vinkar av mig och ger mig en lätt kram, och ger mig sedan det som hon skrivit på Frankenstein 2 att läsa och komma att berätta vad jag tycker. " En bra ursäkt att få bra respons och en ännu bättre ursäkt för att jag ska få träffa dig igen, underbara människa" säger hon och skrattar, sedan ger jag mig av in mot närmsta stad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar