fredag 4 mars 2011

Carl von Linné var ett med naturen

Linné var en av sin tids största botaniker men han var även , läkare, geolog, pedagog och zoloog, han bodde i den lilla byn Råshult som låg i Småland. Efter att ha rest jorden runt och grupperat olika växter och djur lade han grunden för den morderna nomenklaturen inom biologi.(Nomenklaturen var Carls von Linnès sexualsystem för att benämna olika levande organismer med vetenskapliga namn).Carl föddes under upplysningen och det var en tid när det var ovanligt med efternamn.

Jag går på en gata i den lilla byn Råshult och det är tidigt på morgonen. Jag ser en tiggare som ligger å sover vid gatans kant, jag tycker synd om honom men jag har ju knappt råd att försörja mitt eget så jag fick bara ignorera honom. Jag går förbi en underbart fin trädgård och ser en man stå mitt i den, han verkade inspektera en mycket fin blomma.

- Hallå där! Viken fin trädgård du har! Ropade jag till mannen.
- Tack! Den duger väl sa mannen. Vem är du? Frågade han.
- Å ursäkta, jag är bara en bonde som ska gå till arbete. Jag ska inte störa mer, sade jag.
- Nej då! Kom här jag vill visa dig en grej! Sade mannen och log mot mig.
- Okej, jag blev förvånad av hans vänlighet, de flesta rika brukar aldrig bjuda in sådana som jag in i deras fina trädgårdar men jag blev glad och gick fram till honom.
- Ser du den här bloman? Det är en helt ny art och jag står och funderar på ett lämpligt namn till denna vackra växt.

- En helt ny art hur kan du veta de? Vem är du igentligen? Jag kunde inte så mycket om växter, det ända jag kunde var det som jag hade läst ur Encyklopédien.
- Mannen flinade lite mot mig och sade: mitt namn är Carl Nilsson Linnæus och jag är son till Nils Ingemarsson Linnæus.
- Och det här din trädgård och sköter du den helt själv?
- Nej då, jag och min far har byggt och skött den här trädgården, fast i i för sig nu är han ju väldigt gammal så nu är det mest jag, men det var han som inspererade mig och stöttade mig med naturen, han är själv väldigt botaniskt intresserad. Nu är det här en av dem finaste trädgårdarna i småland.
- Ja! Jag kan se det! Har du någon familj?
- Ja, jag bor här med min fru, 7 barn och min gamla far. Min fru heter Sara Elisabeth Moræa och är inte jätte intresserad men tycker att det är fint med all natur.
- Har du alltid jobbat med det här?
- Jaa! Ända sedan jag var ett litet barn, fadern min ville även att jag skulle bli präst som han var och hans far där innan. Men kyrkan har aldrig intresserat mig så mycket. Jag skickades till Lund för universitetsstudier och fick då Kilian Stobæus som min gynnare och lärare, underbar människa! Sedan flyttade jag till uppsala i ett år och träffade massa duktiga forskare. Här utnämdes jag till medicinprofessor och där med botanikprofessor.
- Oj! Du har gjort mycket i ditt liv! Sade jag som bara jobbat på åker fälten hela mitt liv.
- Haha, det är inte allt sade han, det var jag som utformade sexualsystemet, det vill säga indelning av växter efter deras befruktningsdelar ståndare och pistiller, ett lätt men något konstlat sätt att indela växter på sade han och skrattade. Jag har gjort mängder med resor och skrivit mängder med noggranna anteckningar, ofta blandade med svenska och latin. Jag kommer ihåg den gången när jag kom för första gången till dalarna för att fira jul i Falun, det var även jag träffade min underbara hustru men iallafall så besökte jag Bergslagens gruvor och järnverk. Där kunde jag analysera olika bergarters innehåll av mineral och metaller, det var oerhört intressant!

- Det var jättekul och lyssna på dig men nu måste jag tyvär gå och dra in dagens mat till frugan och barnen, sade jag.

- Å, jag förstår.
Han började gräva i fickan och tog sedan upp några sedlar.
- Jag vet att du har det tufft som bonde så här har du lite att underlätta med sade han och gav mig sedlarna.
- Å tusen tack! Jag ska komma ihåg dig! Låt gud vara med dig! Hojtade jag när jag gick ner för gatan på väg mot fälltet.
Det var en mycket tuff dag för dem andra arbetarna men för mig var den här dagen ganska skön, jag drömde mig bort i allt som Carl hade sakt. När mörkret började falla begav jag mig hemmot, jag kom ihåg vad Carl hade gett mig och började gräva i fickan, jag kollade noga på en av sedlarna och till min förvåning så var mannen på sedeln bekannt. Jag kollade noga på stämpen och där stod CARL VON LINNÉ.


Carl von Linnés egna adelsvapen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar