Något som de flesta människor har eller har upplevt någon gång i sitt liv är rädsla. Rädslor kan vara olika. Man kan vara rädd för allt möjligt, från bakterier till bomber och från sjukdomar till hundar. En utav mina rädslor är lite åt det speciella hållet. Enda sedan barnsben har jag varit rädd för vakuum- toaletter. Alla vet kanske inte vad som är så speciellt med sådana toaletter? Saken är den att istället för att använda så mycket vatten som man gör under spolningen i vanliga toaletter, så använder man sig till större del utav ett sätt att suga upp det som vi gör oss av med. Därför används vakuum-toaletter på färjor och andra ställen där man inte har tillgång till avlopp. Ljudet som uppstår när man spolar hos vakuum-toaletter är annorlunda, inte som det vanliga rinnande ljudet man är van vid, utan mer som det dovaste åskmoln.
Jag minns när jag skulle åka färja över till Danmark med min familj. Jag var fem år gammal och skulle gå på toaletten. Jag ställde mig i toalettkön och väntade på min tur. Än så länge var jag lugn. Snart trädde de höga gråa båsen upp framför mig. Jag sträckte fram min hand, vred om dörrhandtaget och klev in. När det var dags att spola så tryckte jag ner den silvriga knappen som jag alltid hade gjort. Saken var den att det var första gången som jag någonsin hört en vakuum-toalett i verkligheten och ljudet som uppstod när jag spolade kröp igenom mig som den värsta skräckfilm. Jag blev rädd, backade in med ryggen i plastdörren och fumlade med låset en stund för att slutligen springa ut ur båset livrädd. Människorna som stod i kö utanför måste ha undrat var det var jag höll på med.
Några månader efter den händelsen så var jag på bio för att se premiären på en film. Mitt hjärta dunkade snabbare då det var dags för mig att gå på toaletten och då jag längst inne i rummet skymtade en toalett av plåt. En vakuum-toalett. När jag hade tryckt ner knappen för spolning så rusade jag fram till dörren i hopp om att slippa höra ljudet som jag fruktade så. Jag ryckte i handtaget tre gånger innan jag slutligen förstod att dörren hade gått i baklås. Därför tvingades jag stå kvar i det klaustrofobiska lilla rummet med mardrömsljudet i mina öron. Detta var kanske ett bra sätt att lära mig att stå ut med ljudet.
Att vara rädd för vakuum-toaletter kan man tycka är en konstig fobi, vilket även jag tycker, men det är faktiskt något som jag tycker är väldans obehagligt. Efter att jag blev skrämd den gången på färjan så uppstår det samma känsla inom mig varje gång jag spolar i en vakuum-toalett. Ljudet får det att kännas som att jag maktlöst skall dras med ner i det svarta hålet.
Jag har flera gånger ställt mig frågan; varför måste ljudet låta så förskräckligt högt? Ljudet kan omöjligt vara bra för något? Det stör bara omgivningen och ron man bör få inne i badrummet. Varför vill man skrämma små barn med sådana hemska ljud? När jag var mindre hörde jag flera andra som tyckte att ljudet var fruktansvärt, precis som mig. Jag tycker att man borde dämpa dånet som ljuder vid spolning. När man ändå är i farten och ersätter det otäcka ljudet med ett mildare så kan man ju också döpa om toaletterna till något som låter mindre skrämmande.
Efter alla de gånger som man går på bio, åker färjor och använder vakuum-toaletter, så borde man ha vant sig vid ljudet. Det har jag delvis gjort, men när jag var mindre så utvecklade jag en taktik för att undgå oväsendet. Innan jag spolade så tvättade jag händerna, sedan så pressade jag ner silverknappen och någon sekund senare så hade jag tryckt ner dörrhandtaget och hoppat ut ur badrummet.
Kanske skulle man kunna återvinna materialet som toaletterna är gjorda utav? Det finns säkert en mängd andra alternativ än att bara slänga iväg dem.
Avslutningsvis vill jag ännu en gång upprepa vart jag vill komma med min krönika; jag vill se alla vakuum-toaletter borttagna och bortförda ur min åsyn - för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar