torsdag 10 mars 2011

Jane Austen- kvinnan som hade svårt att älska

Hon började som en flicka från en medelklassig familj ute på landet och slutade som en utav litteraturvärldens mest uppskattade och hyllade författarinnor.

TIDIGA ÅR
Jane Austen var en brittisk författare som föddes den 16 december 1775, i Steventon, England. Hon hade en mycket bra uppväxt där hon bodde på en prästgård tillsammans med sina två föräldrar och sina sju syskon. Janes far var en engagerad kyrkoherde och hennes mor Cassandra rankades som en utav de finare folken. Jane var från början hemlärd utav sin kunskapsrike far, men när hon blev äldre började hon på ett universitet och skaffade sig en riktig utbildning.

Efter en tid flyttade familjen till staden Bath, men när Jane var fjorton år så dog hennes far George i en sjukdom. Då bestämde sig modern för att flytta tillsammans med Jane och hennes syster, som också hon hette Cassandra, åter till hemtrakten Steventon. Jane och Cassandra var de enda barnen som fortfarande bodde hemma. Den kvarvarande familjen sålde alla sina möbler som fanns i deras gamla hem, allt detta för att de ville börja om på nytt.

I mina ivriga datasökningar har jag funnit ilskna anklagelser mot Janes föräldrar. Janes mor sägs ha ammat sina barn i flera år efter deras födelser. Jag fann också information om att Mr och Mrs Austen skulle ha adopterat bort en utav sina söner, även om de själva hade gott om pengar. Jag tycker att just adoption är en väldigt personlig fråga och att det är föräldrarna själva som ansvarar för om de vill behålla barnet eller inte. Mr and Mrs Austen hade säkert en bra anledning som att de t ex hade fullt upp med de andra åtta barnen. Dessutom så var det så att skyddande preventivmedel ännu inte fanns, så det kan mycket väl ha varit så att barnet var ett misstag. Nu ska vi inte glömma att barnet faktiskt fick en bra uppväxt han med. Han adopterades bort till några anhöriga som också de hade gott om pengar.

ROMANTIKEN
Jane levde under den mycket romantiska tidsepoken Romantiken, som varade mellan 1840-1880. Man brukar säga att Romantiken är tiden för romantik och känslor. Nu började man blanda in sina känslor i samhällsfrågor, istället för att bara tänka helt och hållet logiskt. Man började även använda bildspråk och fantasin allt oftare i vardagen. Man kan säga att detta var en poetisk tid. Det är också nu som författare och konstnärer framställs som genier, då de ofta använder sig utav ovanstående faktorer i sina verk och vardagar.

FÖRFATTANDET
Jane hade alltid vetat vad hon ville bli och att hennes kall var författandet. Redan som tonåring skrev Jane fantastiska romaner, men de var främst till för att underhålla familjen under mysiga hemmakvällar. Trots hennes utbildning och trots hennes fantastiska sätt att skriva på så var det svårt för henne att få sina böcker publicerade. De flesta utav hennes verk gavs istället ut efter hennes död och blev till stora sensationer. Hennes berättelser var mycket romantiska och att döma utav det lilla som jag har läst på internet så håller jag med till hundra procent. Trots hennes romantiska sätt att uttrycka sig på i sina böcker så sägs hon inte alls ha varit en romantiker i verkligheten, utan tvärtom. Hennes sätt att skriva på är mycket professionellt, men hon skriver också på ett mycket ironiskt sätt som får läsaren att le.

Jane Austen har blivit känd över hela välden och de flesta känner till henne eller har hört talas om några utav hennes kända böcker. Hennes mest kända verk är ”Stolthet och Fördom”. Några andra välkända böcker är ”Förnuft och Känsla”, ”Mansfield Park” och ”Emma”. När hon var så ung som 15 år så skrev hon sin första bok som anses vara skriven professionellt (”Kärlek och vänskap”).

STOLTHET OCH FÖRDOM
Familjen Bennet bor på godset Longbourn i södra England. Fru Bennet vill så hemskt gärna få sina döttrar bortgifta till så rika män som möjligt. När en man, vid namn Mr Bingley, flyttar in i huset bredvid så faller den äldsta dottern Jane för honom på en gång. På samma sätt träffar dottern, Elisabeth, Mr Darcy. Han beter sig väldigt arrogant mot henne trots att han märker att hon tycker om honom väldigt mycket, men med tiden så börjar Mr Darcy fatta tycke för Elisabeth. Tillslut så bestämmer han sig för att fria till henne, men Elisabeth har tröttnat på att behandlas illa utav honom, så hon säger nej.

Familjen Bennet möter även Mr Wickham som den yngsta dottern Lydia rymmer iväg med. Hon får reda på att Mr Wickham har haft obetalda spelskulder som har blivit betalda utav Mr Darcy. Hon förstår att Mr Darcy betalade sin mans spelskulder för hennes skull, så att hon och Mr Wickham inte skulle behöva leva utan pengar. Därför blir hon istället förälskad i Mr Darcy och boken slutar med att de gifter sig.

Som ni kan läsa ovan så innehåller boken mycket kärleksdrama. Jag har själv inte läst den, men det skulle jag hemskt gärna vilja göra. Bokens handling verkar både dramatisk, spännande och kärleksfull, vilket är en bra kombination för min boksmak.

LIVET SOM VUXEN
Jane bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar som vuxen. Hon levde på samma sätt som den ordinarie kvinnan gjorde på den tiden. Det vill säga att hon hade dagliga sysselsättningar som att assistera hennes mor och syster med uppvaktande tjänster. Hon skulle även ge ett handtag under barnafödande och vid dödsfall hos relaterade släktingar

Jane sägs ha levt i avundsjuka på sina fyra bröder, som fick de dyra utbildningarna. Två utav bröderna blev präster och två blev sjöofficerare. Mycket tyder också på att Jane var livrädd för kärleken och att hon i sina böcker skrev om det liv som hon ville leva. Hon hade egentligen bara ett enda riktigt förhållande. Jane älskade allt med honom, men det fanns ett problem; han hade för ljus färg på sin morgonrock. Detta skrev hon om i ett mycket beklagande brev till sin väninna. Jane hade svårt att acceptera människor som de var och hon sökte alltid efter nya fel. Äktenskapet varade inte speciellt länge och Jane blev åter ensam.

BORTGÅNGEN
Jane avled troligtvis i Addisons sjukdom som är en sjukdom där binjurarna nedsätts kraftigt. Hennes död var en stor sorg, inte minst för hennes syster Cassandra som stod henne väldigt nära. Nästan hundra år efter hennes död så utgavs några av hennes halvfärdiga romaner, men även några brev med inte minst sagt tydliga personliga åsikter. I breven så har Jane bland annat uttryckt sig ytterst oangenämt mot olika personer. Hon nämner nästan inte sin mamma över huvudtaget i breven. Kanske för att hon hade något otalat med henne? Kanske var hon inte nöjd med sin uppväxt? Kanske var det något som tillkom på senare år? Det lär vi aldrig få veta, men breven har givit oss ytterligare information om Janes så lugna men samtidigt så intensiva liv.


Källor: Nationalencyklopedin, mimersbrunn, aftonbladet och andra engelska källor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar