Ett möte över tid

Omgivningen förväntade sig mycket av Emanuel redan vid ung ålder. De hoppades att han skulle komma att bli något stort, att han skulle bli framgångsrik, vilket han dessutom kom att bli. Du får här följa med på en intervju över tiden med Emanuel Swedenborg, en framgångsrik författare som inte endast delar med sig av sina skrifter, utan även av sitt liv. Du kommer att få ta del av hans ungdom, hans övernaturliga förmåga och korta kärlekshistoria.

”Ja, jag har sannerligen varit med om, mycket i mitt liv”, säger han. Vi är i Emanuels malmgård vid Hornsgatan i 1700-talets Stockholm. Vi sitter i Emanuels finrum och på det gyllene soffbordet är hans favorittilltugg placerat på en guldvävd duk. Han är sannerligen ingen vanlig man, och ser inte heller så ut i sin vita peruk och i sin förnäma utstyrsel. Han sträcker ut den grova handen och hälsar hövligt på mig och tar sedan upp en semla från guldfatet på bordet. Jag frågar honom om hans intresse i kristendomen och dess gåtor.



”Ja, redan när jag var liten, fick jag lära mig mycket om läran av min far. Jag läste även latin. Kristendomens språk, det vill säga, jag hade en far som hade stora förväntningar på mig. Och jag klandrar honom inte. Min uppgift här på jorden var och är meningen att uträtta stora upptäckter och resor”.

Jag kan tydligt höra att denna besynnerliga man har mycket att dela med sig om, det är också väldigt förståeligt om man samtidigt tänker på hans livstid. Han har i princip levt sitt liv i Upplysningstiden. Upplysningstiden varade mellan år 1700 – 1850. Den hämtade sin kraft ifrån naturvetenskapen. Människorna började tvivla på att gud skapat världen och de vände sig till det naturliga. Att det var naturkrafterna som styrde var en helt ny och för många intressant teori. Istället för att tro den uppenbarade religionen vände sig vissa till naturlig religion. Man trodde även på ”deism”, som är inom religionsfilosofi en gudsuppfattning som innebär att det finns en transcendent och personlig Gud, som har skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång. Man fotsatte alltså att tro på guds existens, men man trodde inte att han ingrep i människors vardag. En viktig tanke i upplysningen var att samhället utvecklas bäst med jämlika människor i samverkan, men demokratin var inte ännu helt utvecklad. Den viktigaste tanken med upplysningen var ”förnuftet”. Man trodde på människans förmåga att tänka själv. Upplysningen sågs som roten till den allmänna moderniseringsprocessen i Europa och världen. Den vetenskapliga metoden tillsammans med praktiska och teknologiska landvinningar ledde till att människor fick det allt bättre. Under den här tidsperioden skrevs också Encyklopedin, en lång skrift som hjälpte de läskunniga människorna i vardagen. I den stod allt möjligt, bland annat: hur man tillverkade stolar, vilka insekter det fanns och mycket därtill. På upplysningstiden inträffade många historiska ting, några exempel på dessa var: Den franska revolutionen, den Amerikanska revolutionen och den industriella revolutionen sam alla medverkade på sitt sätt i upplysningen.

Klockan på väggen tickar och Swedenborg mumsar förstrött på sin semla. Han märker tydligen inte av den klick grädde som fastnat på nästippen. Jag frågar hur hans uppväxt såg ut. Han tittar på klockan och det ser ut som att han försöker minnas med den. Minnas de förbipasserade åren av hans liv.

”Min uppväxt…” Han funderar en liten stund och tittar en än gång på klockan.” Jag föddes den 29 januari år 1688 här i Stockholm”. Emanuel gör en gest och tittar ut igenom det ordentligt putsade fönstret. Utanför är trädgården, vädret är aningen dystert, men det tycks inte hindra honom från att le åt minnena. ”Vår familj tillhörde S:t Jacobs församling, jag är född i ett prästhem. Min far Jesper Swedenborg var hovpredikant och militärkaplan. Han stod det kungliga huset nära och han hade stor makt och stort anseende, men han rättade sig inte alltid efter tidens föreskrifter när det gällde renlärighet”. Han skrattar och torkar bort den vita grädden från näsan med en vit tygservett. Emanuel verkar glad över sin uppväxt, det kan man å andra sidan förstå. Det var just den som gav honom grunden till hans skapande, bland annat hans många böcker och hans forskning.

Jag bestämmer mig för att lämna ämnet och frågar hur han sedan fortsatte i livet. Han berättar att han började studera fysik, mekanik och filosofi. Han säger att många såg honom som en lovande vetenskapsman. Han berättar också att han gjort många ritningar på olika uppfinningar. Han hämtar en lista. Emanuel ser uppriktigt nöjd ut när han läser upp den för mig. Han har ritat bland annat en ubåt, slussinstruktioner, en ångmaskin, en kulspruta, ett universalmusikinstrument och en flygmaskin. Ångmaskinen ger mig direkt kopplingar till en av de historiska händelser som utspelade sig under upplysningstiden i England. I den industriella revolutionen var ångmaskinen en av de mest framgångsrika uppfinningarna Swedenborgs ritning tror jag däremot inte har någon koppling till det riktiga mästerverket.

Andliga frågor är ett av de intressen Swedenborg har och jag ber honom att berätta om det. ”Ja, jag var väldigt intresserad av det andliga, jag forskade mycket kring ämnet. Både i fakta och i psyket. Jag försökte finna en teori som kunde förklara relationen mellan ande och materia”. Jag ber honom nämna något av hanns andra intressen. Bland dem finns böcker, han är en författare och han har uträttat många verk. Ett exempel var Opera philosophica et mineralis som betyder"Filosofiska och mineralogiska arbeten". Den gavs ut år 1735. Där försökte han sammanföra filosofi och metallurgi. Den blev främst uppskattad för kapitlet med analysen kring att smälta järn och koppar. Det var även den som gav honom internationell uppmärksamhet.

”Bibeln, du har en tolkning av den, vilken?” Jag tittar på honom, jag vet att jag precis tagit upp en bok, en tolkning som inte var framgångsrik för honom. Det märks att han blir ställd. ”Jovisst, det var tolkningen du pratar om. Ja, jag gjorde en tolkning av det vi kallar bibeln. Jag tolkade varje vers ur ett spiritistiskt perspektiv. Den blev dock ingen succé, den fick inte någon som helst uppmärksamhet. Man ansåg att min lära var dålig, och att man inte skulle lära ut den.”

Jag frågar Emanuel om en drömdagbok jag hört talas om att han en gång skrev. ”Jag hade, som du kanske redan vet, drömmar… Det var år 1744 under en resa till Nederländerna. Då började jag få dessa besynnerliga drömmar. Det var som en så kallad kris för mig.” Han tog en paus och jag ser att hanns ansikte har förändrats från att vara glad och nöjd till en sorts ångest fylldhet. ”Jag skriver rese dagböcker på varje resa. Jag skrev ner mina drömmar. Jag upplevde både drömmar och visioner, vissa av dem var behagliga…”, hanns ansikte förändras och han ler lite tafatt. ”… Och andra var obehagliga.” hans leende är som bortblåst.

Ett ganska intressant påstående jag stött på när det gällde Emanuel Swedenborg var att han skulle vara synsk. Jag granskar honom kritiskt i ögonen när jag ställer frågan. Jag möter en självsäker blick.”Det är sant. Det finns ett känt exempel på en av alla mina profetior”. Emanuel stirrar stint in i mina ögon, inte snällt, utan mer bestämt och aningen argt som om jag anklagat honom för att ljuga. ”Det var klockan sex på kvällen, jag var i Göteborg på en middag”. Han sätter sig upp rak i ryggen, som om att han åter befinner sig på den förnäma middagen. ”Det var den 29 juli år 1759. Jag fick en profetia om att Elden härjade i Stockholm och att den hotade mitt eget hem!” Emanuel höjer rösten och han gör vilda gester framför ansiktet på mig, antagligen i ett försök att få mig att tro på hans ord. ”Och det intressanta var att detta faktum sedan bekräftades!”. Emanuels ögon lyser nu av entusiasm. Han smäller handen i bordet framför mig.

”Du är ogift, inte sant? Du är och har varit det i hela ditt liv, men en gång var du förlovad. Kan du berätta om det?” frågar jag och väntar på att Emanuel åter ska ta ton. Han harklar sig och jag kan se att jag kommit in på ett känsligt ämne. ”Det är sant det du säger, jag var en gång förlovad med en ung kvinna som hetter Emerentia, Polhems dotter. Det var år...”, han tar en paus och ser ut att riktigt söka igenom alla gamla minnen. ”Det var år 1718 och Emerentia var femton år och jag var ungefär trettio. Men som du kanske förstår blev det aldrig något giftermål. Hon blev aldrig min fru.” Emanuel suckar och skakar på huvudet. ”Men jag skrev faktiskt böcker då med, och jag skrev en om just äktenskap. Vill du se den?”. Han går iväg för att hämta boken. Emanuel kommer tillbaks och han har boken med sig. Pärmen är mörkt blå och på framsidan står det med snirkliga bokstäver ”Äktenskapliga kärleken och dess motsats”. Jag hinner knappt ta emot boken innan han tar tillbaka den. Han stryker pärmens baksida med sina fingrar. ”Den är fin, men tyvärr är den inte från tiden då jag var förlovad. Jag kunde inte hitta mina andra skrifter. Den här boken är ifrån år 1768”. Jag frågar honom om han kan beskriva innehålet. ”Självfallet! Den handlar om äktenskapet mellan mannen och frun. Äktenskapet handlar grundläggande om vishet, fysiskt representerad i mannen, och kärleken, fysiskt representerad av kvinnan.” Han ler och tittar på mig för att se min reaktion och förhoppningsvis få beröm för sin så förnuftiga uppfattning. ”Jag kan läsa en bit ur den om du vill?” säger han och tittar på mig, men väntar ändå inte på ett svar utan öppnar boken och börjar läsa. ”Tro, är en union mellan förnuft, som representeras av mannen, och intention, som representeras av kvinnan” säger han. ”Hur kommer det sig att du skrivigt en bok om äktenskapet när du aldrig upplevt det?” frågar jag. ”Under min livstid har jag lärt mig mycket om relationer. Därför har jag skrivigt ner det i min bok, mina insikter var tillräckliga!”, svarar Emanuel.

Vi avslutar intervjun med ett handslag och när jag följer Hornsgatan in mot staden kommer jag att tänka på ett ordspråk som passar väldigt bra till det Emanuel precis berättat:

”Hur kan en trollslända, som endast lever om sommaren,
veta något om vintern?”