Konsert!

Strålkastarna tänds och jag ser publiken växa framför mig. Mitt på senen står vi, tänk om någonting går fel, tror jag dem flesta tänkte men för mig att stå där kändes mäktigt. Jag kände bara all tid som vi hade, iallafall jag hade, lagt ner på den här konserten var värt det, Thomas räknar in 1 2 3 ... å så börjar de.

För att få en sån här stor konsert att funka krävs ju väldigt mycket förberedelse och vi har förberätt oss i säkert ett halv år. Man hinner knappt med läxor t.ex att skriva den här krönikan men nu är det över så nu kan jag bara tacka för nu har jag nått att skriva om. Man får även skippa andra roliga saker som man gräna skulle gjort typ som att spela tennis, vara med kompisar o.s.v

Jag tycker ändå att det är värt all denna tid för man får ju träffa så mycket nya människor och man får även många nu kompisar på ett sånt här ställe, för det var ju inte bara vi, alltså min ensambel, utan det var många dansare som var med och även djembe spelare å sångerskor. Framförallt är det ju fett roligt att spela och när det blir så bra som det blev känns det riktigt gött.

Som sagt saker blir riktigt bra och roliga om man verkligen lägger ner tid på det, vi spelade två föreställnigar och sedan efteråt så händer det ännu roligare grejer t.ex efter fester o.s.v.

Fast man får ju inte glömma det roligaste av allt.... ATT PACKA IN ALLA STORA KLUMPIGA OCH FETA INSTRUMENT SOM TAR TYP HELA KVÄLLEN!